Ronja har en tid druckit väldigt mycket och varit helt besatt av mat, men ändå magrat väldigt mycket. Hon var ständigt på jakt efter mat och vatten och det märktes att hon inte mådde riktigt bra. Vi tog prover som visade på skyhögt värde, diabetes löd diagnosen. För tikar gäller då först kastrering sedan sprutor två gånger per dag, mat samma tid varje gång och en risk på 80 % att hon skulle bli blind. Eller avlivning. Vi kände dels att en blind Ronja inte är en lycklig Ronja plus att vi i vårt vardagsliv inte har möjlighet att ge mat och sprutor samma tid varje dag, det hade inte funkat... Så vi tog det tunga beslutet att låta henne somna in. Jag ville vänta en vecka så vi fick rå om henne lite extra men med de värden hon hade så tyckte veterinären inte att det var aktuellt, värdet skulle ligga mellan 2-4, Ronjas låg på 29, går det högre riskerar en hund att hamna i koma. Så vi fick knappt ett dygn på oss att ta farväl. Hon var så go och mysig in i det sista, vi saknar henne! Tack Ronja för de 10,5 åren vi fick med dig, du var en härlig hund